STAFFORDSHIRE BULL TERRIER

 

 

 
 
 
Lite historia om Staffordshire bullterriern :
Den inofficiella historien går tillbaka ända till 1800 talet, 
men att få fram exakta uppgifter är svårt.
Man vet är att det runt år 1800 fanns en hund med likheter med dagens Staff,det kan man se på målningar från den tiden.

När Romarna invaderade de Brittiska öarna, 
möttes de av stridslystna innevånare som med hjälp av hundar
försökte försvara stränderna. Romarna imponerades av de engelska hundarnaoch tog hem exemplar till Rom, 
de användes till exempel till gladiatorspel.
De blev också populära inom den Romerska krigsmakten 
och spreds med trupperna över Europa.

De hundarna blev upphovet till olika, lokala raser, 
vilka användes som vakthundar och  vallhundar.
I England blev resultatet tex. den Engelska Mastiffen, -
 dokumenterad som ras redan på 1100-talet.

Då var tiden var tjurhetsningar ett populärt nöje,
men  1835 förbjöds tjurhetsningar och då kom intresset för hundkamper.Man hade tidigare prövat att blanda in ettrigt terrierblod i  kamphundar,och nu gick man in för det på allvar.
Terriern som valdes var Old English Terrier, 
(som liknade Manchester Terriern).
Namnen på dessa kamphundar var lite olika, 
”Bull and Terrier” var det vanligaste och det blev så småningom Bullterrier.Dessa liknade vår moderna 
Staffordshire bullterrier,men varierade i storlek och vikt
– mellan <10kg – >25 kg.
Dessa ”Bullterrier” var effektiva slagskämpar och avelsmetoderna var enkla :Endast de segrarna användes till avel, 
och resultatet blev en hund med  mod och framåtanda
och med mycket hög smärttröskel
Fearless Joe Jim the Dandy 
Det fanns engagerade personer i ”The Black Country”,
Staffordshire som ville att  deras hundar bli etablerade som en egen ras och 1935 blev staffen ”sin egen”.
Flertalet av dessa personer var gruvarbetare och smeder,
som ägnat sig åt hundkamper på sin fritid till  det förbjöds.
De ville bevara denna ras, och det viktigaste ansågs vara,
att med det material man hade,arbeta fram en ras -standard.

Med hjälp av två Staffar, Jim the Dandy och Fearless Joe,
enades man om en standard som gäller än idag, 
om än med vissa justeringar.

Från den mest dominerande av dessa hanhundslinjer föddes 1937 Ch. Gentleman Jim.
Han producerade över 250 valpar 
och har betytt mycket för rasens tidiga utveckling.

Utöver en del bruks- och jakt- raser är det få raser som kan visa upp en så välgrundad och välmotiverad standard, som just Staffordshire Bullterriern.
Varje anatomisk detalj är resultatet från 150 år av hårda kamper i "the pit".Ingen hund med någon brist kunde i längden klara sig levande ur ringen.Man kan säga att den moderna Staffen  är en kompakt version av den gamla kamphunden,muskelmassan har man strävat att bibehålla, men i ett krympt fodral.
STAFFEN I SVERIGE

Man kan lätt tro att en hund med denna bakgrund skulle vara tuff och hård,och olämplig som familjehund.
Så är inte fallet, snarare tvärtom.
De gamla kamphundarna var kända för sitt lugna och trevliga humör.- de sparade humöret och stridslusten till kampen.
Utanför ringen var de lugna och lät sig sällan provoceras.

Den moderna staffen har kvar detta: Den trivs med många människor omkring sig, älskar folk i allmänhet  och särskilt då barn.
Den är en av de få raser som har inskrivet i standarden att den ska vara barnvänlig och i hemlandet har den smeknamnet 
”The Nanny Dog”

Med rätt social träning som valp och unghund, 
är den  säker i umgänget med andra djur.
En Staff är sällan den som startar ett slagsmål,
blir den utmanad kan den svara- och då går det snabbt.
Så man bör ha koll på sin Staff när andra hundar är i närheten.

Trots att staffen har hög smärttröskel vad gäller fysisk smärta,
så är den i gengäld ofta en känslig hund.
Den tar ofta illa vid sig när en matte eller husse blir arg.
Det är viktigt att se upp med detta vid valpens uppfostran,
som skall ske med stor vänlighet och konsekvens.

När de första staffarna kom till Sverige är lite osäkert, 
men det var i början av 1960-talet.
Starten var enstaka importer och några kullar från dessa.
1962 importerades "Rivorich Major Jake" av Patrik Häggström.
Förste uppfödare blev Lillemor Branzell, 
var tik "Bandits Brinfrounda"
valpade den första svenska kullen 1963.

Våra östra grannar kom igång något tidigare och med större bredd,
mycket tack vare en Amerikansk eldsjäl i Helsingfors, Steve Stone,
som startade en uppfödning baserad på importertex. 
"Bandits Belle Lettres" 1964.
Från en av dessa tidiga Finska kullar köpte Sigvard Olsson, Gävle,
1968 en tik "Aurastaff Lady Amanita"
- som blev en start till  kennel Sunstaff.

T.v.  
Int. Nord. U. Ch Aurastaff Lady Amanita 
född 1968,T.h. Nord U.Ch Sunstaffs Ami född 1970      

Belnite Black Gladiator samt Belnite Gallant Tess.
Tess skänktes till Sverige av  Bill McNight
till Jan Edblad för att vi skulle få in nya linjer i Sverige.

 
STANDARD
Huvudet skall vara kort, djupt rätt igenom och skallen bred.
Käkmusklerna skall vara tydliga och karakteristiska, tydligt stop, 
kort nosparti och svart nosspegel.

Ögonen skall vara runda, medelstora och riktade framåt.
De skall helst vara mörka, men må harmoniera med pälsfärgen. 
Ögonlocksränderna skall vara svarta.

Rosenöron (öronlappen tunn, öronbrosket mjukt fjädrande som gör att halva örat lyfts upp och viks framåt/utåt så att hörselgången syns) eller till hälften upprättstående, 
men inte stora eller tunga.
Häng- eller ståndöron är absolut inte önskvärda.
Läpparna skall vara torra och strama. 
Käkarna kraftiga och tänderna stora med perfekt,
regelbundet och komplett saxbett.

Muskulös och ganska kort hals. 
Rena linjer och gradvis bredare mot skuldrorna.

Kroppen skall vara kompakt med plan rygglinje, 
bred front och djup bröstkorg med väl välvda revben.
Den skall vara muskulös och ha markerat ländparti.

Raka framben med kraftig benstomme, ganska brett ställda och med raka,starka handleder från vilka tassarna är något utåtvridna.
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och armbågarna åtliggande.
Bakbenen skall ha kraftigt utvecklad muskulatur, välvinklade knän och korta hasor.Bakbenen skall, bakifrån sett, vara parallella.
Tassarna skall vara kraftiga, slutna och av medelstorlek med väl utvecklade trampdynor.
Klorna på enfärgade hundar skall vara svarta.
Svansen skall vara medellång, lågt ansatt, 
avsmalnande till en spets och ganska lågt buren.
Den får inte vara mycket böjd och kan liknas vid ett gammaldags pumphandtag.Rörelserna skall vara fria, kraftfulla och spänstiga
och utföras utan ansträngning.

Tassarna skall röras parallellt, sedda fram- och bakifrån
och med kraftigt driv från bakbenen.

Pälsen skall vara kort, slät och ligga tätt mot huden.
Färg: Röd, gulbrun, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt.
Alla brindlenyanser, även i kombination med vitt.

Svart med rödbrunt (black and tan) eller leverfärg är absolut inte önskvärt.

Önskvärd mankhöjd 35-41 cm. Höjden skall vara i proportion till vikten.
Vikt: Hanhund 13-17 kg. Tik 11-15,5 kg.

Varje avvikelse från standarden är fel 
och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster,
helhetsintryck och konstitution.

KC 1988  FCI 76b   SVENSKA KENNELKLUBBEN 1991-06-14 e. ä.